Visst värker mitt knä och min rygg efter gårdagens bittra förlust, men jag, jag som är världens sämsta förlorare, är glad ändå. De har hänt så mycket på kort tid, bytt innebandylag och för första gången på kanske flera är är jag sams med hela min familj utan ens en tillstymmelse till bråk. Jag är glad och lycklig att äntligen acceptera att man inte kan komma överens eller älska alla men dom vänner jag har mig nära just nu, nya som gamla, är helt jävla fantastiska! Det finns besvikelse, de gör de, men kärleken är störst. De är första gången jag känt mig så nöjd som nu, mitt nya lag är fullt med underbara människor, man är uppskattad på ett helt nytt sätt. Trots att man gör en skitmatch så blir man sedd och är inte mindre värd för de. Dags att ta nya tag igen, börja om från början. Idag är de en ny dag och ny vecka, en säkert fantastiskt vecka. 

 

Puss på alla fina människor jag har i mitt liv, ni är helt fantastiska!