Lite som en bergochdalbana känner jag mig just nu. Ena dagen är den andra inte lik. Tankarna. Sakerna jag gör är däremot desamma. Jobb eller plugg, innebandy tisdag och torsdag, äta, sova.. I fredags var det bra, lördag trött, söndag dag tråkig, söndag kväll helt okej och nu har det vänt igen. Jag har alltid varit bra på att trycka ner mig i all skit, likaså nu. Vill komma in i min lilla lyckobubbla jag var inne i för ett tag sedan. Men den verkar vara långt borta. Vet både varför och inte varför det är såhär just nu. Att det alltid ska vara så svårt. Vill kunna göra så himla mycket, men som är långt borta just nu. Mitt knä velar, mitt huvud velar, min kropp velar. Allt velar. Sist jag mådde så här var i gymnasiet, nu tillbaks igen. Att plugga gör mig förbannad och olycklig. Fattar inte varför jag ger mig in på sånt. Skolan är inte min grej. Ingenting är min grej just nu.

 

Finns så mycket som vill ut, men som jag kommer behålla för mig själv. Att stänga inne grejer är jag grym på. Det är ett som är säkert. Allt löser sig. Mitt motto de. Synd att det som skall lösa sig har pågått nu i ett år snart. 2013 är det värsta året någonsin. Längtar tills nyårsafton, då kan jag säga hejdå till allt som hänt och pågår. Ska bli väldigt skönt. Synd att man måste säga hejdå till ett år på nyårsafton, hade velat göra det nu. Men tyvärr är tiden inte min kompis. Tiden skall ju läka allting, men nu gör tiden det bara värre för varje dag. 

 

Livet är fantastiskt ibland, och inte speciellt fantastiskt andra dagar.