Yesterday, todays and tomorrows feeling
Grundlurad. Precis vad jag känner mig. Min kropp orkar knappt bära mig längre och det var längesen jag var så arg som jag är nu. Det hela slutade igår med att jag skällde på min pappa, det händer aldrig. Jag tror inte att jag har någon ont i min kropp och jag tänker alltid innan jag pratar, kan säkert komma någon groda ibland förstås. Alla är ju inte perfekta.
Att försöka sig på att förstå är aldrig lätt, men jag har försökt och jag förstår. Men att man själv skall bli drabbad, nej den går jag varken på eller med på.
Anledningen till att jag skriver av mig alla hemska tankar är för att de alltid hjälper, jag känner mig mer och mer tom och den känslan är bättre än många andra.
Jag är besviken på mig själv, för jag trodde jag var starkare än det här. Men jag har just nu ingenting att sätta emot. Jag är slut. Jag är trött. Jag är förkrossad.
