Liter mer än en vecka har gått nu, sen jag tappat matlusten och mår illa av all tanke på mat. Åt middag för första gången sen i måndags ikväll. Det är alltså två dagar. Jag har gått ner 3 kilo. Och jag vågar inte väga mig igen. Jag kan inte komma på vart detta skall komma ifrån, vad de är som ligger och gnager. Jag kom på mig själv idag, stressa. Jag stressar till allt, trots att jag har god tid på mig. Men när jag kommer på mig själv stressa när jag ligger i sängen, när jag skall sova eller bara ligga och ta det lugnt, då är de något som inte stämmer. Snart kommer magsåren eller magkatarren, vilket förr var en vanesak men som jag inte haft problem med på ungefär 7 månader. Varför stressar jag?

 

Jag kan komma på mig själv öppna sms eller snapchat och glömma av att svara. Jag kommer på mig själv pratandes med någon kompis och bara försvinna. Eller gå iväg utan att vi är klara med samtalet. Jag fick idag ett samtal av en vän som var väldigt nära mig för bara 4 månader sedan, då vi heller inte pratats sen dess. 

 

Innebandyn är lika stor stressfaktor, "kommer jag göra en bra match", "kommer jag göra poäng idag, helst 5!", "tänk om jag gör en skitmatch/träning, hur ska jag då bli bättre" osv osv.. Tankarna slutar aldrig. 

 

Ibland känns det som att jag skulle behöva en käftsmäll, att vakna och inse att jag inte behöver tänka på vad som händer om 5 dagar. Just nu stressar jag upp mig för vad som händer i sommar, nästa år, om 3 år! Och inte gör de saken bättre. 

 

Eller när jag vet att jag sårar någon, eller jag kanske inte gjort de utan den här någon bara är trött och kanske inte gör lika glada sms längre blir jag stressad, döstressad till och med.

 

Jag vill bara andas. Kunna ta de lugnt. Känna att någonting äntligen bara flyter. Jag är så trött, matt och frusen.